Idag läggs min bror in för sin stamcellstransplantation, vilket innebär att han kommer vara mer eller mindre isolerad i en månad, pga infektionsrisken...
Detta suger verkligen, och det känns jävligt tungt om man tänker på hur illa det var under cellgiftsbehandlingarna, och att han sen varit så pigg sista tiden!
Nu ska han tillbaks ner i den skiten igen...
Dock är ju detta ett steg mot att bli friskförklarad, eller jag vet iofs inte om man kan bli "friskförklarad" från detta, men åtminstone så frisk man kan bli! Tydligen ska återfallsrisken minskas betydligt i och med detta...
Sen det faktum att han hela tiden är positiv gör att man känner sig lugnare...
Jag är med dig, och jag vet att det ordnar sig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar